Dom tuffare kontrollpunkterna

Vissa kontrollpunkter är lite mer macho än andra. Det skall vara manligt att komma i kontakt med ett terrängföremål och nedan ger vi svar på tal vilka som inte räds lite åska

Spottat på av den stora massan men vi som kan vår sport vet att det är där det avgörs. En schysst slumpkontroll mitt i ett grönområde borde skrivas in som obligatoriskt i alla banläggningsböcker. Framförallt på ungdomsbanor, det gråts alldeles för lite bland ungdomarna nuförtiden. Det skall bli tuffare utslagning i unga åldrar. Pallar man inte med lite motgångar som liten så kommer det inte bli bättre när man blir äldre. Bort med dom svaga och in med kontrollerna i det gröna.

Kärt barn har många namn säger man och det stämmmer in på kärret. Blött och jävligt skall det vara och ett smetigt, geggigt kärr kan förgylla den tristaste banan. Det är många som inte törs ge sig ut i dom blötare kärren men för oss entusiaster så gillar vi våra nära och kära när dom är riktigt blöta.

"Det gör ont när knoppar brister" sägs vara det vackraste som någonsin skrivits men då har man inte varit på ett ordentligt skövlat hygge om man tycker det. Att komma ut på ett nyhugget hygge där skogsmaskinerna har skurit djupa sår i marken och ett hav av bråte och sly ligger i din vägg kan få den starkaste att falla i gråt av lycka. Tänk dig en kontroll mitt ute på ett sånt hygge och du vet att det krävs en man för att ta sig fram till den, mums!!

Allt som är gammalt och trasigt hamnar inte på museeum. Det är bra det för en gammal ruin som är överväxt med mossa är tufft. Man får en känsla av att här bodde det en hård jävel som kokade soppa på gamla rötter och brände sprit på potatis som han snodde av någon storbonde. Ruiner skall vi vårda ömt och länge, inte hårt och snabbt som vi är vana att behandla dom vi gillar.

Att springa in i en bergvägg om och om igen rekommenderas. Stora branter eller små branter spelar ingen roll. Branten är framsidan på varje berg. Man skulle kunna säga att Stockholm är en brant och Göteborg är en flack sluttning på baksidan av berget. Att Göteborg kallas Sveriges framsida av Göteborgarna är lika fel som att kalla Paris Hilton framtung, men nu kom vi bort från ämnet. En annan viktig sak är att Sefan Branth är en cool snubbe.

Hahahaha... vi skojade bara.

Och då menar vi den grävda gropen och inte någon flack naturlig stackare. Ju större destå bättre tycker ju många av det kvinnliga könet och det stämmer även här. Gärna ett rejält grustag med stora sand och grushögar i mitten, kanske ett par rostiga grävskopor och en stenkross. Inte direkt en naturlig kontrollpunkt kanske men faan så manligt.

En lätt kontrollpunkt som man aldrig stöter på när man blivit lite äldre. Därför brukar man få gå ut på sin fritid och ställa sig under kraftledningen, gärna när det regnar. Det surrar i luften och håret reser sig på dina armar. Faan man blir nästan rörd av sina egna ord. Till och med ett stolpskott blir glad under en stor kraftledning.

Hur många oskyldiga Bambi-kopior har inte fått se ljuset slockna från ett torn? Ett jakttorn i kanten på ett gammalt hygge där sly och fanskap växer är störtskönt att få komma fram till. Har man tur har jägaren lämnat kvar några gamla porrtidningar som kan förgylla din träningsrunda.

Finns det något mer macho än att trippa ut på ett oändligt klapperstensfält? Sillmjölkar och gravida kvinnor göre sig icke besväret utan det är vi med hår på bröstet som vågar oss ut. Ett schysst klapperstensfält är som en blöt krogrunda, den tar aldrig slut och man vet aldrig hur vrickat det kommer att bli.

Många tror att stenen är en tuff jävel, men så är inte fallet. Stenen är bara ett frånfälle från berget vilket inte kan ses som någon merit. Lite samma status som surdraget skulle man kunna säga. Har ni tänkt på att det inte finns en enda känd person som heter Sten? Förutom Sten-Åke Cederhök då men han var ju inte så jävla tuff i Albert & Herbert direkt.




© 2004 AspLövet